söndag 17 oktober 2010

Meditation

Blundade
Tog ett djupt andetag 
Lyssnade avslappnat
Jag log världens största leende

Jag har en lycka i mitt liv som jag omöjligt kan beskriva. Jag har gång på gång försökt, men misslyckats lika många gånger. Jag kan inte förklara på ett sätt så alla förstår. Jag tror några som är mig nära, kan känna min lycka. Känna glädjen jag bär på. Men i text är det svårt.

Eranthis Cairo - min andra egna Schäfer - min egen uppfödda hund tillsammans med min bror Christian och mamma
Cairo är allt jag drömt om sedan barnsben
Qwerro är allt som jag drömt om sedan barnsben

Med Qwerro har jag lyckats med min första dröm. Jag är så stolt över vad vi har presterat - oavsett motgång eller framgång. Som man är lärd - utan motgång kan man inte glädjas åt framgången
Idag glädjer jag mig åt varje framgång - oavsett om det är en tävling, träning eller en helt vanlig dag. Folk tror jag blivit knäpp. Men nej, jag bara glädjs åt minuten, sekunden av glädje jag upplever. Jag har insett vad mitt kall är här i livet. Livet är att ta till vara på varje sekund då mina älsklingar lever som jag kan minnas resten av mitt liv.


Med Cairo har jag goda chanser att ta mig till min andra dröm. Jag lamslogs totalt denna helg igen då Lars Neij och Niklas Jensen ärade oss ett besök i Lidköping med en hel helg med spår och eftersöksteori. Jag är så stolt - så tacksam!

Sedan min första tävling då jag var 6 år gammal, så visste jag var jag skulle vara. Tävlingsbanan är min plats. När jag blev 15 år och Qwerro var gammal nog att åka på träningsläger fick jag min andra uppenbarelse. Hemvärnet och bevakningsuppgiften blev en given strävan till min 18 årsdag då jag fick skriva kontrakt. Idag tjänstgör jag redan som hundtjänstinstruktör för kompaniets 5 hundekipage.
Jag har sedan minst 10 år tillbaka vetat två saker - 1. Jag älskar att tävla, 2. Jag älskar att ställa ut. För mig har det alltid varit givet att jag kommer ha en hund av varje. Två hundar för två olika syften. Detta bär jag med mig än idag - men med större entusiasm än någonsin!

Jag har två kanonhundar och det är riktigt häftigt. För mig är dem kanon, för mig passar dem som handen i handsken. Nu börjar det roliga på riktigt =)

Tack Kenneth, Lars och Lena, Niklas och mamma för att Ni fått mig att inse detta mer och mer!
Jag är djupt tacksam - låt mig veta hur jag ska kunna visa det på rätt sätt!

Dessa helger är underbara på alla sätt - men detta är min absoluta meditation. Jag har hittat hem

1 kommentar: